Reaktionerna på vår senaste dokumentär ”Varför är Sverige en mångkultur?” har varit helt otroliga. Speciellt kul är det som filmskapare när folk hör av sig för att berätta att de har sett filmen flera gånger och att det är en av de bästa dokumentärfilmerna de har sett – det är oslagbart, och de extra månaderna som jag la på filmen känns verkligen värt det. Kvalitet kommer i många former, där såväl innehåll, stringens, bild och form måste mötas för att skapa ett varaktigt intryck som kan överleva tidens tand.
Nu tar vi sikte på att göra ett avtryck för nästkommande filmprojekt.
Den nutida Sverigevänliga rörelsen började som en liten subkultur som levde vid sidan av det svenska samhället som gjorde allt för att frysa ut och smutskasta Sverigevännerna. Det gjorde att vi var få till antalet då den sociala och ekonomiska kostnaden var hög. Publika företrädare smädades i offentligheten och hade till följd av det svårt att kunna arbeta med någonting som vanligen associeras med social status. Det här förändrades sakta men säkert över tid genom bland annat en egen mognadsprocess samt att fler och fler människor från olika idéströmningar förändrade sin betraktelse till den Sverigevänliga rörelsen och dess budskap.
Mest framträdande de senaste åren är hur den libertarianska/frihetliga rörelsen börjat sprida ett alltmer Sverigevänligt budskap med en mycket stark fokus på vikten av homogenitet. Dessförinnan har såväl arbetare som borgerliga i varierad utsträckning tytt sig till våra tankegångar. Ett bra exempel i det avseendet är att Sverigedemokraterna har blivit det största partiet bland LO:s medlemmar.
Kristna och framförallt kyrkan som institution har ännu inte kommit så långt i den här processen till att vilja tillgodose specifikt svenskens välmående. Den så kallade ’humana’ flyktingpolitiken sägs också vila på kristen moralisk grund och svenska kyrkan agerar också därefter genom att till och med gömma människor som saknar asylskäl. Kyrkan har blivit synonymt med vänsteraktivism, öppna gränser och hbtq-frågor.
Vi hade nyligen också ett kyrkoval, som vittnar om en alltmer politiserad kyrka där det handlar mer om dygdesignalering än att faktiskt vörda den kristna tron.
Det här gör att många kristna inte längre känner sig hemma i kyrkan och kanske till och med börjar tvivla på sin tro.
Det är många som känner att det som predikas inte är förenligt med en själv och hur man uppfattar sin tillvaro. Man kan därmed känna sig vilsen, men också rädd för att ifrågasätta predikanten – på grund av det otroligt starka avståndstagandet från kyrkan mot Sverigevänner.
Det väcker frågan om man idag kan tjäna Gud och fortfarande eftersträva ett välmående för det egna folket.
Jag kommer i den här dokumentärfilmen att skildra de kristnas berättelse som redan är Sverigevänner och låta dem komma till tals över hur de finner kraft i sin tro till att stå upp mot kyrkan.
Det här kommer att vara deras berättelse till varför de anser att den kristna tron och det Sverigevänliga budskapet inte står i ett motsatsförhållande till varandra.
Vill ni se det här projektet förverkligas – hjälp då till med finansieringen. Filmens omfång kommer att anpassas till den inkomna budgeten. Ju mer vi får in, ju mer kan vi göra.
Swish: 123 0265 298
Bankgiro: 743-9433
Märk överförföringen med ”Tro”
För fler donationsalternativ (kort, Paypal, Patreon, Krypto) klicka här
Bästa hälsningar
Jonas Nilsson